Gästkrönika: “Mod krävs för att Bajen ska ha chansen”
Hammarby gör sin fjärde säsong i Superettan. Man gör sitt fjärde år i det som alla bajare avskyr och föraktar och det var i år man skulle lämna det bakom sig. Mitt i den 12:e omgången finns det väldigt, väldigt lite som talar för att det faktiskt blir så.
Under slutet av förra säsongen gjordes en utrensing i Bajenleden. Spelare försvann av varierande anledningar, det handlade om allt från kontrakt till medicinska diagnoser som omöjliggjorde vidare fotbollskarriär. Sebastian Bojassén, en spelare som alla älskar tack vare hans karaktär snarare än faktiska fotbollskvalitéer, såg jag senast jobbandes i garderoben på en av Stockholms krogar. Livet tar sina tveksamma vändningar, Bajen har i dagsläget en sina största vändningar att göra någonsin.
Problemet som Hammarby hade förra året var att man dels släppte in väldigt mycket mål och dels gjorde alldeles för få. Främste poängplockare var Christophe Lallet, vilket inte vore anmärkningsvärt alls om det nu inte råkade vara så att Lallet är yttermittfältare. Bajen skrek efter en klassforward redan från sommaren, man fick Erik Sundin. Och inget ont om Erik men hans bästa tid är förbi sedan länge och stundtals ser man hans ålder ha allt för stor påverkan på hans spel på planen. Men så kom även Kennedy, ikonen, hjälten och den självklara frälsaren. Bajen slutade bara en plats ifrån kval uppåt, en fantastisk prestation sett till hur det såg ut stundtals genom säsongen.
Efter utrensningen förra året skulle man fylla upp med kvalitet. Christoffer Carlsson från Falkenberg var klar sedan tidigt, Nahir Besara från Assyriska hämtades in och en ny högerback från Holland i Timisela. Det är alltid värt att titta noga på de spelare en klubb hämtar in inför en säsong men ibland kan det vara nog så viktigt att titta på vilka man inte fyllde på med. En forward, en målskytt. En spelare som gör mål ur allt. Där hittar vi första anledningen till kräftgången i år.
Gregg Berhalter gjorde många saker bra under förra året. Han förenklade Bajens spel, tog in defensivt duktiga spelare och lyckades stabilisera Bajen på ett sätt man inte sett tidigare under den här sejouren i Superettan. I år skulle då även offensiven förbättras och kanske hade man större förhoppningar på Nahir Besara. Men Besara har misshandlats mentalt under hela inledningen av säsongen. Han har använts som forward, yttermittfältare och först nu sista omgångarna har han fått spela på sin naturliga innermittfältsposition. Hans tilltänkta samarbete med Kennedy har blivit lidande av att Kennedy dragits med en stökig vadskada men i matchen mot Varberg var han tillbaka och då fick vi en försmak på vad den duon kan skapa tillsammans. Problemet är att tillfällena lär bli få.
Kontinuitet är ett välanvänt ord inom fotbollen, ett ord som till viss del verkar ha gått amerikanen Gregg helt förbi. Backlinjen satte sig efter ett par matcher och har stått för en stabil säsong, där har alltså Gregg valt kontinuitet snarare än laborering. På mittfältet däremot, där har det blandats hej vilt, så till den milda grad att ingen kan vara säker på en startplats, men framför allt har det varit helt felbalanserat. Centralt har han ständigt kört med Ledgewood och Husidic, två väldigt defensivt inriktade mittfältare. Fantastiska på att vinna boll, fullständigt menlösa i det offensiva spelet. Dels gör det självklart att spelet bakåt ser bra ut men framför allt bli Bajens skapade målchanser oerhört lätträknade, och inte minst målen. Bajen har gjort näst minst mål i Superettan i år, enbart två mål fler än bottenduon Värnamo och Brage mäktat med. Visst kan en del skyllas på att Kennedy inte kunnat bidra så till den grad som man önskat men samtidigt är det ett grovt underbetyg till Greggs laguttagningar. Den uppställning som Gregg valt har i många fall varit den som ett lag i kris brukar köra med. När man tappat poäng i ex antal matcher i rad och då vill stabilisera spelet och minimera risker så är det en vinnande taktik för att hitta rätt spår. Problemet är att Berhalter inte gett spelarna chansen att misslyckas än.
För att Bajens eventuella avancemang fortfarande ska kännas rimligt krävs det något som är så oerhört enkelt att säga men fruktansvärt svårt att genomföra, nämligen mod. Berhalter måste våga framåt, han måste få sina spelare att våga framåt och man måste tillåtas att ta fansen i hand och drömma om att det går att göra. Allsvenskan behöver Hammarby, Hammarby behöver Allsvenskan och den nya arenan som ska invigas om bara någon månad behöver ett lag i medgång. Om inte Berhalter ger det scenariot en chans kommer det här bli en genomgrå, fantasilös och menlös säsong för Hammarby. Och ännu ett i raden av misslyckanden.
