Varmkorv, sittunderlag och hatkärlek
Svordomarna verkar aldrig ta slut. Smädandet är ändlöst. Föraktet konstant. Ja, allsvenskan får utstå mycket skit – inte minst från mig. Uselt spel, oberäkneliga slutresultat, pissiga planer, noll publik, skev mediabevakning, puckade supportrar och obegåvade spelare. Listan kan göras lång.
Men det spelar ju ingen roll egentligen. För sen så sitter jag där, uppkopplad på nätet och tittar på Häcken-ÖSK på någon hackig lina. Är spelet uselt? Oftast. Blir jag frusterad? Alltid. Slutar jag att titta? Aldrig.
Det handlar inte om kvalitet. Det handlar mer om minnen av varmkorv, sittunderlag och fisljummet kaffe. Om att skräna “Ö! S! K!” med gnällig pojksprucken stämma. Det handlar om att tappa livsgnistan efter tio minuter, om att hålla spelprogrammet över ögonen i skydd mot den bländande solen. Det handlar om den sköna euforiska känslan i magen när ens lag äntligen tar en trepoängare, när man har säkrat kontraktet eller när man mot all förmodan blir klar för Europaspel.
Så vad jag än skriver för elakt om allsvenskan här på Sparka och Spring, hur mycket jag än klankar ner på era lag eller favoritspelare, på sketna arenor, groteska tröjor, felpass och tåpajar så ska ni veta…att det är helt sant.
För allsvenskan är skit.
Men bra skit.
BERMUDABENNY
