Kall varmkorv och tigerbalsam

Min mamma var en riktig fotbollssupporter. En sån där som brinner utan att vråla könsord och vifta med långfingrar. Hon mer svor tyst för sig själv och knöt näven argt i fickan. Bettan spelade själv i högsta serien på 70- och 80-talet – en energisk anfallare iklädd feta flaskbottnar till brillor som tog många smällar för laget och som allt som oftast sprang sönder motståndardefensiven. Jag minns fortfarande doften av tigerbalsam, svett och hårspray när jag satt på massagebänken i omklädningsrummet och stirrade storögt på lättklädda fotbollsdamer som ven oblygt omkring mig efter en träning någon gång under 1985.

Det var alltid heligt för mig när jag och morsan skulle ta oss till Eyravallen för att se ÖSK spela. Dels var det förstås spännande att se Dala, Anders Karlsson (världens bäste och mest hjulbente målvakt), Kuba och Christer Fursth lira boll, men det var också tradition att få varmkorv och trekantig festis i halvtid. Det var minst lika viktigt som själva matchen i sig, även fast korven oftast var kall och festisen inte apelsin. Efter slutsignalen så gick vi tillbaka genom stan, tystlåtna och sura eller segerrusiga och fnissiga, beroende på slutresultat. Oftast det tidigare.

Mamma lusläste morgontidningen dagen efter, granskade tabeller, analyser och spelscheman, ringade in matchdatum i almanackan som trängdes med mina egna träningar och matcher som hon såklart skjutsade mig till varje gång. Jag minns förresten att jag länge spelade i hennes gamla fotbollsskor. De luktade visserligen svettig skunk men var mjuka som sammet efter 20 års användning. Man sköt dock snett i dem och sprang långsamt också. Märkligt det där.

När mamma blev sjuk så blev det för dyrt att gå på fotboll. Själv hade jag flyttat från stan och börjat jobba i Stockholm. En jul för ca tio år sedan köpte jag ett säsongskort till henne. Det var den enda gången som jag sett henne gråta av glädje. Fotbollen var en trygghet, 90 minuter bekymmerslös tillvaro och ett sätt att komma bort – ett sätt att få återförenas med den tiden hon älskat som mest, både på och utanför fotbollsplanen.

2010 dog min mamma Elisabeth. Hon skulle fyllt 58 år den 17 april i år.

Den 18 april så inleds seriespelet för Örebro Söder Dam i division 1 Södra Svealand. Den här säsongen med Sparka & Spring som mycket stolt huvudsponsor.

Och i juli föds min dotter.

HENRIK JOHANSSON

Läs mer om sponsringen här
Sparka & Spring på Facebook här
Sparka & Spring på Twitter här